SOMMARUTFÄRD TILL TENALA OCH BROMARV

 

Småregnig och mulen startade Pojo pensionärers planerade resa mot västraste Nyland. Humöret var ändå soligt när 25 personer klev på bussen, som kördes av Henrik Lundberg. Med som guide var också Kim Björklund och som allmän koordinator föreningens ordförande Frank Lindholm. 

 

Längs den vindlande Pojovägen åkte vi till Tenala, där första målet var ett besök i kyrkan. Vi togs emot av församlingsmästare Kristian Svenskberg, som berättade om kyrkans historia. Gråstenskyrkan uppfördes 1460 - 1480 och renoverades senast 1984 - 1986. Kalkmålningarna på pelarna utfördes under stormaktstiden omkring 1675. 

 

Efter kyrkobesöket fortsatte färden genom grönskande landskap längs den kurviga vägen mot Bromarv. Där stannade bussen bredvid kyrkan och deltagarna gick genom gravgården på väg mot Skärgårdshamnen. De som ville promenerade längs Trollstigen mot Villa Mechelin. Som namnet säger, kantas stigen av diverse troll- och djurfigurer av trä, skickligt skulpterade med motorsåg av Sixten Öhman.

“Marthastugan” Villa Mechelin är en stockvilla som senator Leo Mechelin lät uppföra år 1903. Arkitekt var Harald Neovius och byggherre Karl Lindström från Bromarv. 1904 fick Mechelins dotter Cely stugan i julklapp av föräldrarna och tillbringade somrarna där ända till sin död 1950. Villan ägs nu av Bromarf Marthaförening rf. Villan är välskött och används för olika tillställningar och kan hyras av privatpersoner. Inredningen går helt i trä och är inredd med tidstypiska möbler 

 

Vid “Triangeln” (start- och sluthållplats för Bromarvbussarna) väntade bussen på oss som promenerat och vi fortsatte längs den ännu mera slingrande Rilaxvägen. Vid Hembygdens Väl kunde vi beundra den vackra utsikten över Djurgårdsfjärden. Och ja, regnvädret lämnade vi i Tenala och fortsatte resten av resan i lämpligt uppehållsväder.

För att komma till själva Rilax gård körde vi igenom åkerlandskap och kom till hästhagarna, där hästar betade och lägerdeltagare red och tränade.

Bussen stannade vid Gamla stallet, där vi bjöds på gårdens köttsoppa och bröd samt te eller kaffe. På gården uppföds ekologiskt Hereford-nötkött och smaken på soppan var därför utsökt. 

Efter maten promenerade vi vidare mot gårdens huvudbyggnad, där vi mottogs av Mikael Aminoff med titeln “Jessicas pappa”. Först berättade Aminoff om byggnaderna och parken runt omkring. Därefter gick vi alla inomhus och vi  fick höra om husets färgstarka historia. 

Huvudbyggnaden byggdes 1804-06 och under 1850-talet utvidgades huset med en flygelbyggnad. 

Aminoff varvade livfullt historiska fakta om gården med humoristiska anekdoter, som gjorde besöket på gården till en verkligt levande historieberättelse. Efter en rundvandring i de många, stora och intressanta rummen promenerade en del av gruppen ner mot havsviken till lusthuset, även kallat “templet”. Promenaden gick genom en skog av frodiga gröna ädellövträd, bland annat ek, bok och alm. Alla gårdar har “Finlands högsta ek”, så också Rilax! Höjden varierar mellan 34 meter och 39 meter, beroende på vem som berättar! Ståtliga träd i alla händelser.

Lusthuset var vackert beläget på en höjd intill Rilaxfjärden mittemot Storön. 

På vägen tillbaka mot gården kunde vi i skogen beundra mängderna av olika blommor på marken, bland annat liljekonvalj. 

 

Mera slingrande vägar skulle vi köra längs med för att komma till Rilax monument. Monumentet invigdes 27 juli 1928 till minne av Slaget vid Rilax 27 juli 1714. Vår guide Kim Björklund redogjorde för de olika händelserna som rörde både slaget och monumentet. 

Försiktigt klev vi ner från monumentplatsen och promenerade tillbaka till bussen. 

 

Nästa mål var Kansjerf gård, där vi serverades kanelbulle med kaffe eller te. Oscar Gräsbeck informerade om gårdens nuvarande situation med inkvartering och restaurang samt en studio.

Efter det gick vi till Fiskemuseet, där vi kunde se olika fiskeritillbehör och bilder av fiskare från gamla tider. Museiverket utför för tillfället katalogisering av museets föremål.

 

Resans sista mål var den relativt nybyggda Bromarv kyrka. Den gamla kyrkan brann ner den 3 februari 1979 och den nya invigdes den 23 augusti 1981. Igen var det församlingsmästare Kristian Svenskberg som berättade om kyrkans korta historia. 

Många donationer bidrog till att kyrkan och inredningen så snabbt kunde återuppbyggas. De vackra rödskimrande trädelarna; stolar, altare med mera planerades av inredningsarkitekt Kukkasjärvi och tillverkades av det lokala företaget Tenala träalster. 

 

På vägen hem mot Pojo började det välkomna regnet igen skvala. Men det störde inte de nöjda deltagarna, som ivrigt applåderade dem som äras bör: guiden Kim, chauffören Henrik, alltiallo Frank och alla vi som gjorde resan trevlig! 

   

Vapen i Tenala kyrka.                     Villa Mechelin.                                  Trollstigen.

   

Rilax gård.                                                                                                      Templet/lusthuset i Rilax.           Monumentet.                Kansjerv gård.

  

Fiskemuseet i Kansjerv.                                    Bromarv kyrka.

Kati Lang, sekreterare

 

********************************************************************************************************************************************************************************************

GRILLTRÄFF I GUMNÄS

Måndagen den 18. maj kl. 10 samlades igen ett gäng hurtiga pensionärer för att avnjuta fin natur, grillkorv, kaffe och te med kex. Janne och Guy hade i förväg ordnat så att grillarna var uppvärmda i tid. 

Inne i själva kåtan briljerade Janne med kaffe- och vattenkannorna, så att alla fick varm dryck att dricka. Diskussionen löpte ivrigt medan vi beundrade båten Lehmann, som just då anlöpte Skuru hamn med stål från Mo i Rana. 

På andra sidan viken kunde vi också se morgonpigga golfare på Nordgolfs greener samt hissarna i Påminne slalombacke. Också Åbo-Helsingforstågen kunde man skymta, när de susade förbi på järnvägen. En mängd olika fåglar underhöll med vårsång och flygkonster. 

Grillkåtan är belägen på en mycket vacker och intressant plats, nära till byn men mitt i naturen. En pärla för många att njuta av. 

Till nästa gång beslöts att grillningen börjar kl 12, eftersom det känns naturligare att äta grillkorv vid lunchtid. 

Stort tack till alla som bidrog till samvaron enligt bästa förmåga!

 

   

Båten Lehmann                               Grillkåtan                                           Utsiktsplats                                       Svan i viken

 

Kati Lang, sekreterare

*************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

POJO PENSIONÄRERS JULFEST 9.12.2025

 

Eftersom pensionärsföreningen under detta år firat 50-årsjubileum med tillhörande fest beslöts under hösten att julfesten firas i lite "enklare” tecken. I julfesten deltog cirka trettiofem medlemmar. 

Julfesten inleddes med julmusik som spelades av violinisten och tonkonstnären Frida Backman och hennes son Benjamin Clark på dragspel. Frida håller konserter tillsammans med olika artister i sitt eget hem i Skuru ungefär en gång i månaden. 

Vid honnörsbordet satt hela sjutton jubilarer, som fyllt 75, 80 och flera år, vilka tilldelades varsin ros.

Efter uppvaktningen var det dags för risgrynsgröten med tillhörande russinsoppa. Jultårtorna, som sponsrats av S-market, avnjöts tillsammans med pepparkakor, konfekt, te och kaffe. 

Ordförande Frank bad därefter styrelsen stiga fram och den avtackades med blomster för sina insatser under året. Frank tyckte att styrelsen är kapabel att leda Finland och utnämnde var och en till olika ministrar. Själv fick han också en blomuppsättning som tack för det gedigna arbete han utfört under året. Även föreningens dekoratör och bagare Eva och it-stödet Sune uppmärksammades. 

Det har varit ett exceptionellt år med 50-års jubileum och utgivandet av historiken över Pojo pensionärers 50-åriga existens; därtill sedvanliga resor, utfärder och sommarfesten i Skarpkulla. Allt det "osynliga” arbete Frank har gjort för att få allt att fungera är mer än guld värt. 

Tusen tack från styrelsen och alla medlemmar. 

Frank berättade också om några planerade program för nästa år, bland annat revy i Prästkulla i februari och Seniorkryssningen i april. 

Eftersom alla tydligen varit snälla under året, dök plötsligt julgubben upp och delade ut julklappar. Tyvärr var Guy just då ute på ärenden, så han fick sin julklapp lite senare. 

Mätta och nöjda fortsatte vi festen med allsång, där det sjöngs bekanta julsånger. 

Efter att ha röjt upp efter oss i festsalen, var det dags att önska varandra trevlig adventstid, god jul och gott nytt år. 

Det trista gråvädret kändes lättare, när var och en med gott humör åkte eller gick hem till sig. 

 

 

Jubilarerna vid honnörsbordet.

  

Styrelsen uppvaktades med blommor.

 

Eftersom alla varit snälla, kom julgubben på besök!

Kati Lang, sekreterare

''*****************************************************************************************************************************************************************************************

POJO PENSIONÄRER FIRAR 50-ÅRSJUBILEUM PÅ HÖGÅSA

 

Onödigt dramatiskt inleddes 50-årsfirandet för Pojo pensionärer, då ett omfattande strömavbrott hade parkerat sig över trakten. Ingen större panik bröt ändå ut, den beställda maten från Nina Henrikssons catering levererades serveringsfärdig och varm. Största utmaningen visade sig vara att hitta något att tända ljusen på borden med. Pensionärerna nuförtiden är sunda och rökfria och behöver ingenting att tända cigaretten med.

 

Pojo pensionärers ordförande Frank Lindholm hälsade alla deltagare hjärtligt välkomna och vi höjde en välkomstskål.

 

Raseborgs stadsdirektör Petra Theman höll festtalet. Hon reflekterade över nutidens strukturförändringar i samhället. Theman tackade för det viktiga arbete som föreningen utför för att invånarna ska må bra. I Pojo finns både historia och framtid.

 

Efter stadsdirektörens festtal fick vi avnjuta den välsmakande lunchen samtidigt som trubaduren Ludde Lindholm underhöll oss med trevlig sång och musik. 

Flinka servitriser serverade drycker och såg till att allting löpte väl vid borden. 

 

Därefter var det Svenska Pensionärsförbundets ordförande Ulla-Maj Wideroos tur att äntra talarstolen.  Hon hade så bärande röst, att hon fick elektriciteten att återvända efter några blinkande försök. 

Wideroos berättade att SPF har 71 föreningar med totalt cirka 20000 medlemmar. Plats för mera medlemmar finns, särskilt ensamma personer kunde involveras. Hon berättade en anekdot, som visar att ensamma människor kan bo mitt i ett bostadscentrum, utan några nära kontakter. 

Första pensionärsföreningen i Finland bildades i Täkter, Ingå, av en man som märkte att det fanns så många “ensamma människor ute i stugorna”. Han tänkte att det behövs någon som hittar de ensamma människorna och bildade därför en pensionärsförening. 

Pensionärsföreningarna har också många andra uppgifter, bland annat att vaka över pensionärernas intressen. Det ska vara samhällets uppgift att ta hand om seniorerna, inte enbart barnens och släktingarnas. 

Många pensionärer/seniorer mår väldigt bra, umgås,ordnar fester, reser och har många olika program. Utan pensionärernas insatser i samhället, skulle mången verksamhet inte fungera. Stort tack för allas insatser. 

 

Som följande var det representanter för de västnyländska pensionärsföreningarna samt Karis-Pojo svenska församlings kyrkoherde, som framförde sina gratulationer och uppvaktningar. Många kunde hänvisa till olika trevliga kopplingar till både Pojo och festplatsen Högåsa. 

 

En annorlunda och tankeställande betraktelse stod 95-åriga medlemmen Viola Fischer för. 

När Viola var i 11-12-årsåldern inackorderades 1200 ingermanländare i Pojo kyrkoby i de olika skolorna och i Högåsa. Viola bodde alldeles på andra sidan vägen.

I Högåsa byggdes trevåningssängar, eftersom det var så högt i tak. Viola, som av sin far var strängt förbjuden att besöka Högåsa, gjorde det i alla fall. Bland de inackorderade fanns Viktor med sitt dragspel. När han spelade, smet Viola och en väninna till Högåsa och dansade på den enda lilla yta, som var fri från sängar. 

Violas minne från den tiden var inte lika positiv som de övriga talarnas. Vi kan knappast föreställa oss odören som kommer från människor, som lever hopträngda utan några möjligheter att sköta sin personliga hygien. Viola kan. Och minns. 

Den berättelsen ger perspektiv på historien i Pojo och på Högåsa. Tack Viola!

Sedan har Viola också många trevliga minnen från Högåsa.

 

Trubaduren Ludde spelade och sjöng medan vi serverade oss kaffe, te och en underbart god jordgubbstårta. 

 

Historikern Kim Björklund redogjorde livfullt för sin insats att skriva en översikt över Pojo pensionärers 50-åriga historia. Tidtabellen var synnerligen knapp, dagen före jubileet kom skriften från tryckeriet!  

Pojo pensionärer har redan många jubileer bakom sig; man har firat både 5-, 10-, 15-, 20-, 25-årsjubileum, fram till 30- och 40-års jubileum!

Fester och annan verksamhet har varit viktiga under hela föreningens historia.

Historiken delades sedan ut bland festdeltagarna och kommer också att finnas till salu för 10 euro.

Stort tack till författaren och alla som deltagit enligt bästa förmåga!

 

Som avslutning sjöngs sången Vid Pojovik skriven av Arvid Mörne och komponerad av Sigurd Snåre. 

 

Glada, nöjda och mätta åkte sedan festdeltagarna åt olika håll. 

Kati Lang, sekreterare

 

        

Till vänster ordförande Frank Lindholm vid honörsbordet.                  

                                                    

 Viola Fischer berättar om gamla tider på Högåsa. 

     

   Några av gästerna.                                                                                                                              

  

Maj-Len Ahlfors avtackas av förbundet för många års arbete för Pojo Pensionärer.
                           

 

********************************************************************************************************************************************************************************************

 

HÖSTTRÄFF VID GUMNÄS GRILLKÅTA

Morgonens regniga väder hade den goda smaken att upphöra i tid före grillträffen i Gumnäs började klockan 10 måndagen 22. september. Vinden fortsatte däremot med oförminskad kraft under hela förmiddagen.

Detta hindrade ändå inte cirka 20 hurtiga Pojopensionärer från att ta sig till grillkåtan, de tuffaste gående, någon med cykel och resten med bilar. 

Servicepatrullen hade varit tidigare igång och kommit med korv, kaffe/te med tillbehör, ved, tänt brasan och förberett innan vi andra dök upp. Grillkåtan är en verklig tillgång, när man behöver en plats att grilla och umgås. Den är rymlig och ger ett utmärkt skydd mot blåst och regn. 

Därför kunde vi njuta till fullo, trots blåsten. När det kändes lite kyligt, var det bara att sätta sig en stund nära brasan, så fick man upp värmen igen.

Diskussionerna löpte och ljudet av glada skratt blåste säkert ända över till golfbanorna vid Åminne gård. 

Åter en gång ett stort tack till alla som deltog med sin närvaro och bidrog med att göra höstutflykten till en givande tillställning. 

 

********************************************************************************************************************************************************************************************

SOMMARFEST PÅ SKARPKULLA MUSEUM

 

Då den planerade sommarfesten för Pojo pensionärer skulle äga rum den 8. juli 2025, verkade vädergudarna först vara på dåligt humör. Regnet hade fallit hela natten och det var ganska blött. Just när festen började vid 13-tiden passade regnet på att avta och gästerna gick nästan torrskodda in i museets samlingssal.

Festdeltagarna satte sig vid förutbestämda platser, så att Pojopensionärerna hade en chans att bekanta sig med de inbjudna gästerna från Västanfjärds pensionärsförening.

Inledningsvis hälsade ordförande Frank Lindholm de närvarande hjärtligt välkomna och berättade om det kommande programmet och tackade gästerna som kommit på svarsbesök.

Dessutom berättade han om olika planerade händelser på Skarpkulla och om SPF:s sommarfest i Lojo den 20. augusti för de egna medlemmarna. Under hösten planeras ett eventuellt besök till Svenska Teatern, pjäsen Amos A, om intresse finns. Därtill ordnas en höstkryssning med SPF Västnyland.

För musiken på dragspel stod spelmannen Anders Holmberg från Barösund.

Ordförande för Pojo Hembygdsmuseum, Mårten Grönqvist, berättade om Skarpkulla museum och om den pågående utställningen, som handlar om mjölkhanteringen på landsbygden under åren 1930 – 1960.

Medan maten lades opp, sjöng vi allsång till dragspelsmusik. Bland annat Drömmen om Elin, I sommarens soliga dagar, Jag tror på sommaren och Satumaa (på finska och svenska) klingade ljudligt, så att till och med solen började titta fram.

Efter sången smakade det bra med sommarlunchen bestående av bland annat olika sillar, nypotatis, köttbullar, coleslow, grönsallad och melon. Till det fanns vatten, öl och viner att dricka.

Mera musik och allsång bjöds vi på och därefter avnjöt vi kaffe, te och supergod jordgubbstårta. Den som ville kunde därefter besöka de olika museibyggnaderna och utställningen. Då hade vädret nästan blivit soligt och det var skönt att sträcka på benen.

Frank berättade om bakgrunden till sången Till Pojovik, med text av Arvid Mörne och musik av Sigurd Snåre, som vi sedan gemensamt sjöng.

Västanfjärds pensionärsförenings ordförande, Helga Rajala, läste en dikt och informerade om eftermiddagsdans, som ordnas i Wrethalla den 2. oktober klockan 14 -17. Dit är alla hjärtligt välkomna.

Till slut steg vi alla opp och tillsammans sjöng vi Nu går sista visan.

Alla bröt småningom upp, nöjda över den gemensamma träffen och gästerna åkte iväg med den väntande bussen.

En trevlig och givande eftermiddag var till ända.

Tack till alla som gjorde denna fest möjlig!

Kati Lang

sekreterare

 

******************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

UTFÄRD TILL HANGÖ MED OMNEJD

 

Tisdagen den 10 juni klockan 8.00 möttes en grupp yrvakna och förväntansfulla pensionärer på Pojo bussplan för att stiga på Ampers buss med chaufför Johan och åka på dagsutflykt till Hangö med omnejd.

Erfarna reseledaren Frank räknade snabbt att alla anmälda var på plats. Vi kurvade via Karis centrum och Ekenäs, för att ta med några deltagare därifrån.

Under resan mot Källviken berättade pensionärsföreningens medlem Kåre Pihlström detaljerat om prinsessan Dagmar av Danmark, senare kejsarinnan Maria Fjodorovna av Ryssland. Kåre är insatt i ämnet, eftersom han skrivit en tvåspråkig bok; Källviken, Dagmars park/Dagmarin puisto. Han berättade både om området Källviken och om Dagmars synnerligen händelserika liv omkring i Europa.

 

Vi steg av bussen och promenerade mot Källviken och Dagmars källa i den friska, fräscha skogen ner mot stranden. Föregående dags regn hade gjort gott åt naturen och det fick vi njuta av. Var och en fick en tom plastflaska av Kåre, som vi sedan fyllde med friskt källvatten, att ta med på färden. 

Eftersom vi hade tillräckligt med tid körde vi mot bunkern Irma, som vi iakttog från bussfönstren,  och hann också göra ett snabbt besök till Mannerheims minnessten i Harparskog.

 

Därefter var det dags att åka till Hangö Frontmuseum, där vi hade bokat besök klockan 10.00. Vi möttes av guiden Rita Isaksson, som under 1.5 timme informerade oss om livet på Hangöudd under krigen. Utställningarna i museet är informativt och intressant uppbyggda. Där finns allt från olika autentiska kanoner, miniatyrer av kommendör Sergej Kabanovs kommandokorsu i Hangö, en servis, till den uppstoppade krigshunden Roy. Man kunde också gå in i fiktiva hem, som visade hur man bodde och levde under de svåra tiderna. 

Eftersom vi hade en väldig tur med vädret, var det många som passade på att gå längs Krigsstigen, som var märkt med 25 olika stopp. I ett infohäfte kunde man läsa vad de olika stoppen visualiserade, till exempel olika korsun och gränsen mellan Finland och Sovjetunionen. 

 

Då vi åkte därifrån hade vi tillräckligt med tid att göra en avstickare via Koverhar, där det tidigare stålverket hade funnits. Nu finns endast några byggnader, ett minnesmärke och en tom sandplan kvar. 

Vi åkte vidare längs den vackra Tvärminne- och Täktomvägen och Frank berättade om platser vi passerade, bland annat militärområdet Syndalen. 

 

Vid Täktomvägen finns ett monument över 582 stupade sovjetiska soldater. Där stannade vi en stund för att begrunda och fotografera. 

 

Klockan närmade sig 13.00 och alla började känna sig mogna för lunch. Alltså styrde Johan oss genom Hangö mot restaurang Beurre, som ligger längst ut på kajen vid Västra hamnen. 

Restaurangen har tidigare varit bland annat smörmagasin och därifrån åkte också emigranter och flyktingar ut i världen. 

 

Lunchen var utsökt och vi hade god tid på oss att njuta av den och samtidigt passa på att vila benen efter att ha vandrat omkring från tidiga morgonen. 

 

Chauffören Johan körde oss sedan med bussen till centrum av Hangö, där vi hade träff med guiden Elina Lahtinen. Elina berättade målande om livet under olika tider i de vackra spetsvillorna, som finns längs Appelgrensvägen, där vi promenerade.  Eftersom temat var “Mysteriet Mannerheim”, fick vi oss en rejäl dos information om marskalkens amorösa äventyr världen runt.  Carl Gustaf Mannerheim var skriven i Hangö under åren 1919 - 1935 och historierna om honom var många och livfulla. 

 

Guiden Elina följde med oss i bussen till Fyra vindarnas hus och hon berättade:  Carl Gustaf Mannerheim bodde på Stora Tallholmen 1921-1931. Han kallade sin ö för Stormhällan. Carl Gustaf Mannerheims villa blev förstörd under krigen. Villan som finns där nu är helt ny och i privat ägo.

Mannerheim köpte cafeterian Cafe Afrika 1927 som låg på holmen bredvid, Lilla Tallholmen, och döpte om den till De Fyra Vindarnas hus. Han sålde cafeterian 1933.

Medan vi drack kaffe, läsk och eventuellt konjak och åt smått tilltugg, visade Elina bilder av Mannerheims mångtaliga kvinnliga vänner, och berättade deras historier. 

 

Efter att vi tackat och vinkat av guiden Elina, var det sen hög tid att styra hemåt. Via Ekenäs och Karis kom vi småningom tillbaka till startplatsen i Pojo kyrkoby.

 

Vi kan tacka vädrets makter, som verkligen stod på vår sida under hela dagen. Dessutom är Frank, Johan och alla som varit med och ordnat och organiserat utfärden värda ett stort tack! 

En utfärd behöver inte alltid vara så lång, det finns mycket vackert och sevärt också i närheten. 

 

Trevlig fortsättning på sommaren!

 

Kati Lang

sekreterare

******************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

 

 

 

 

UTFÄRD TILL GUMNÄS GRILLPLATS

Måndagen 28.4.2025 hade Pojo pensionärer planerat en liten utfärd till grillkåtan i Gumnäs. 

Gällande vädret hade vi turen på vår sida; efter ett litet regn på morgonnatten, började solen sakta värma. Några hurtiga promenerade till grillplatsen, andra kom med bil. Elden sprakade och värmde i grillarna och korvarna doftade när vi kom fram. Om man tyckte att den svala vinden kylde för mycket, var det bara att ta plats i kåtan. Där fick man snabbt varmt om kinderna och kunde gå ut igen och svalka sig. Cirka 15 personer hade passat på att delta i korvgrillningen och kaffe-/tedrickandet. Diskussioner och trevlig samvaro innan var och en gick eller åkte hemåt igen. Stort tack till alla som skötte det praktiska! 

 

******************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************